Karin Inde (born in 1974) is a Swedish pop and jazz singer and composer.
Karin…
… was introduced to jazz music at piano lessons when she was 12.
... sang with the school big band ”Melkers Svänggäng” almost every weekend from the age of 13 to 18.
... has played the caracter Nicko Ticko Tinn in the show ”Krakel Spektakel” with the vocal group Ticketack in Swedish concert halls for about 30 000 kids.
... has composed music to the words of Florence Nightingale, for choir and band. The result was first performed in Blå Hallen, Stadshuset in Stockholm for 1500 nurses in March 2010.
… has made about a 1000 surprise appearance gigs in high school class rooms from Piteå in the north of Sweden to Malmö in the south.
… has released the albums Monsters (Ingrid Sounds, 2011), Immune (Ingrid Sounds, 2008), Short Walk (Imogena, 2001), När som helst (RFM, 1995) and a yellow album about cats and a couple of CDs together with ledgendary jazz drummer Nils-Bertil Dahlander.
Words about the music (in Swedish)
”Fräsch och spännande jazzpop …detta är bra, jäkligt bra”
Musikmagasinet Lira
”Åh, vilken röst! …en smärre uppenbarelse faktiskt”
NWT ****
”Det är lätt att tycka om Karin Indes debut”
Svenska Dagbladet ****
”Årets bästa skiva… få lyckas skapa en så harmonisk och välljudande enhet. Och så sjunger hon helt fantastiskt.”
Smålands nyheter *****
”Jazz om att stå utan kärlek låter sällan så kaxigt och obekymrat som Indes gör på sitt andra album. Hennes röst kan bita ifrån men är mest av allt varmt glödande även när den är sårbar.”
Göteborgs-Posten
”Pianopop för sommaren. Lätt att gilla och spela om och med texter som tål att lyssnas närmare på och fundera över en stund.”
dagensskiva.com
Skrivet om Monsters
”Det är en laddad, spännande låtkollektion med lika delar sött och salt. Snygga, attraktiva melodier balanseras av vassa kanter, och oväntade utbrott följs av skönhet”
Anders Lundquist, Nöjesmix och Nolltvå
”Där det aviga och vackra blir stor skönhet. Det är oväntad pop med en lite högdragen särart, ibland lätt besläktad med konstmusik, men aldrig så den blir konstig eller helt apart. Även om jazztouchen finns med i ett par spår, med ett par oväntade fraseringar, med ett par aviga volter, är Monsters en riktigt bra popplatta. Med dramatik, med avighet, med skör- och skönhet. Allt en bra popplatta behöver.”
Magnus Sjöberg, Gaffa
”LJUVLIG MIX. Jazzsångerskan Karin Indes ”Monster” är ett såväl stil- som skottsäkert släpp.
Tilltalet skiftar från lågmält jazzigt till 90-talspoppigt, som vid ”Weather”s ”OK Computer”-manér, stämsång och en gullstämma som ber om att få provocera… Det är en ljuvlig mix, där instrumentalisterna genomgående bäddar väl för Indes spröda stämma.
Arren är täta, slingrande kring varandra som i en spöklik berättelse, där början och slut tappar sitt linjära förhållande till varandra och istället smälter samman till ett.
Det är lika skickligt som läckert och som producent står bland andra Martin Hederos, känd från Tonbruket och The Soundtrack of Our Lives.”
Anna Wallentin, Västerbottens Folkblad
”Jag tycker om den blå klangfärgen på den här skivan ... Hederos med, hans vackra spel ekar av både folkrörelsepiano och tivoli, samtidigt helt samtida, invävt i en fantastiskt rik och fin produktion. Här finns också uppbyggeliga små berättelser som Way you dance och Start a band, och den mer storslagna och gitarrdrivna Burn, där Midaircondo sitter in.”
Ulf Johanson, Göteborgs-Posten
”Inledande Larry är precis så kippa-efter-andan-vacker att den borde sätta standarden för hela skivan.”
Holly Astera, Nöjesguiden
”Karin Inde gör allt annat än slätstruken musik med sikte på hitlistorna. Några spår på plattan är ren och skär snyggpop med hennes typiska melodispråk och hookiga refränger som fastnar direkt. Övrigt material är dramatiskt, vackert, rymdspejsigt och ibland lite Björkgalet. Monsters är Indes fjärde platta, här finns självförtroendet, modet att vara bångstyrig och en skön röst där jazztonen dröjer sig kvar.”
Erika Sjöström, Västerbottens-Kuriren
”MI:s Lars Nylin har grävt i en CD-bunt som växt sig hösttjock och hittat några plattor som kommer att märkas vid årsskiftets prisgalor... Karin Inde har samarbetat med mångsysslaren Martin Hederos (Sountrack of our Lives m m) och på sitt nya album placerat sina låtar närmare pop än den svenska jazzscen hon ursprungligen kom fram på. Någon har jämfört Monsters med kanadensiskan Jane Siberry, för den som hittat till den sistnämnda, en mästarinna i konstnärlig pop, är detta en briljant referens.”
Musikindustrin, Lars Nylin
